AJMAGAAD

Frisören om 3 veckor. Välj ett nr mellan 1 och 4.

Guns of Brixton.

Tack Annies moster som langa rehab till sig själv och en lägenhet i london till oss.

Fuck you förkylning.

Chelsea Smile.

Jag befinner mig just nu i en sån där jobbig vadfanskajaglyssnapå-period, vill verkligen VERKLIGEN hitta ett nytt band som tar mig med storm och är helt AWESOME men det står helt stilla. Och ipoden är typ död. Och ipred-lagen suger. GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

VARFÖR har jag lyssnat igenom "Mamma Mia! The movie soundtrack." inte en, utan TVÅ gånger ikväll? Jag har helt enkelt lyssnat sönder allt jag har, kommer hamna i någon läskig RnB period och bli själlös.

Varför klagar jag så mycket i den här bloggen?


Uppdatering; HÄR är en liten tröst iaf.

Julkul-känslan.

Spontanjobbar i färgbutiken idag från klockan 2 och kommer på att det faktiskt är julafton imorgon. Och ångesten kryper fram. För jag är inte redo för 2010. Då skulle jag ju åka iväg, långt härifrån, och inte komma hem på obestämd tid. Och månaderna innan ska jag ha klarat högskoleprovet med galans, tagit körkort och vara kick-ass på badminton. Julkänslan verkar inte vilja hitta hem i år.

Enda gången i år jag faktiskt fick en gnutta av den där känslan var när jag kollade på Jul med Ernst.

Mys-Ernst top fem, julcitat:

"När man var liten var man inte riktigt trygg med tomten."
"Vad är det som gör att vissa granar faktiskt bestämmer sig för att bli julgranar,
och andra bara är fula?"

"Någon har tittat på mossa och gjort ett tyg av det.!"
"Först kramar jag alla i familjen – sedan ställer jag mig vid spisen"
"Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst."

(...men ikväll kör jag en uppesittarkväll med avatar 3D BAAM!!)

Norge

Kläder ligger utkastade över hela mitt golv, å på sängen.. å lite på trappan i hallen. De har legat så i typ 2 timmar, jag tar då och då ett varv kring röran, öppnar garderoben och kastar ut lite mer kläder. Tittar på högarna panikslaget och sätter mig framför youtube igen.

Vad fan är grejen? Jag kommer knappast träffa en framtida boyfriend, eller rädda ett brinnande barn ur en kraftig norsk eldsvåga och sen vara med i "NORSCHKE GLADEOVERFLADE TIENDE". Inte heller kräla på något dansgolv.

90% av tiden kommer jag vara klädd i målarbyxor och vara dränkt i servalack.
Eller mysa till norsk black metal. Så satan i gatan Hanna, börja packa!

(Norska chefen hånskrattade åt mig när jag överförtjust undrade om han inte hade lite blackmetalsjäl. Tror han döljer något och har därför smygit in den här på vår roadtripskiva.)

Like it's six feet under.

Förra lördagen vaknade jag upp och kände mig tom, jag kunde först inte förstå varför. Och hela veckan sysselsatte jag mig med att hitta nya band att lyssna på, och nya konserter att gå på. Jag har ont i magen nu, när jag lyssnar igenom countyourblessings. För jag är så jävla bandkär. Jag är en jävla bandhora.
Konserten var helt magiskt brutal och jag trodde att jag skulle dödens dö när Oli bad publiken att komma upp på scenen och partaja med dem. Tjejen bredvid mig som lyckades fånga plektrumet kunde lika gärna haft en bruten arm vid konsertens slut. Allt var så jävla rätt, jag har helt enkelt aldrig känt såhär för något band förut.
Den kvällen var den bästa på hela året. Jag är helt jävla såld.

(bild från P&L tidigare i år).

Idag har jag lärt mig att koka kaffe.